wicin

Har startat en ny blogg och skriver nu där istället.

http://traumerin.blogg.se/

Det har hänt ett antal, gånger och det komemr säkert hända flera gånger till.
Ibland kommer man ju på att man faktiskt sett filmen förut, det har hänt ett flertal gånger. Men när man vet att man inte sett filmen förut, hur kan man då känna igen nånting i filmen och vet att man sett det förut? Och det är ju inte bara, jag känner nog igen det här. För en del filmer liknar ju faktiskt varandra. Utan det är mer att veta att man sett det förut. även om det nu är så att man vet att man itne sett filmen förut.
Som Avatar till exempel. Jag och syrran skulle se den på bio men det blev aldrig av. Sen köpte hon och sambon den och vi skulle se den, men det blev så att jag såg den med en kompis istället när jag hälsade på henne.
Som när Jake Sully första gången fick sin Avatar-kropp och lämnade stället, var ju i och för sig inte särskilt oväntat, men jag förstod att det skulle hända och jag kände igen när han sprang därifrån- Jag kände också igen slutet. När när den där striden är slut och Jake ligger i, ja vad man nu ska kalla det, barack? och har vaknat och öppnat luckan och fallit ner på golvet för att luften är slut. Och Neytiri springer dit. "Jake? My Jake?" Och när hon ger honom syrgasen och lägger handen på hans kind och han gjorde väl samma med henne, och dom sa "I see you".
Jag har inte sett filmen förut. Det där finsn inte med i nån anna film jag ahr sett, men jag vet att jag har sett det. På nåt sätt har jag sett det förut. Och vad jag vet är det inte med i trailern, som jag ändå knappt sett.
Jag tror att jag känner igen några saker från Prince of Persia som jag såg igår. och det är ju första gången jag ser den. Visst visste man ju att vissa saker var med i trailern, men om jag känner igen nåt som inte är med i trailern då?
Har ju som sagt varit andra filmer också,när man kännt igen nåt fast man vet att man aldrig har sett filmen förut.
Hur kan man känna igen nåt man inte sett förut, ha en stark känsla av att man sett det redan nån gång, när man egentligen inte har det.
Nån som har en bra förklaring?

Idag när Troy fick leka med godis så rullade han in den mellan stegen och väggen. Och kommer springade till mig för att säga att han behöver hjälp att ta fram den. Han är så söt när han gör så :)
När han har den bollen och man hör att han kommer springande elle när han kommer utan den och tittar på en vet man att han har rullat den under soffan eller nåt. Men söt är han :)

Varit i mitt knä idag också HAn är en riktig knähund... Får se huer länge det håller i sig.

Satt vid datorn ganska länge idag och han låg under databordet eller bredvid mig och sov/vilade. Bara för att vara där jag är.

Var ute på förmiddagen för att kapa buskar och då fick han vaa ute emd mig och mamma. Utan såg var det ju inte tvärlätt direkt. Men senare kom K med sågen som G lovat att han skulle tidigare i veckan. Så nu är buskarna kapade. Och när Troy var utom synhåll och man visslade så kom han springande på en gång. Han har blivit riktigt duktig. Men han blir ju lite för uppspelt ibland. Och så måste han lära sig att man inte kan gå över till grannen bara för att man är på baksidan... Men det kommer väl nä han blir äldre...

Även om man bara tittar på :) I alla fall om man bara är 7 månader gammal.
Var till Bergsbyn i lördags en timme ungefär och tittade på agilitytävlingarna där. Det blev många intryck för Troy. Åka bil, se en massa hundar som han inte fick hälsa på, människor, konstiga saker som skule hoppas över, gå på och springa igenom. Inte för att jag tror att han tittade så mycket egentligen, det var väl mest på hundarna.
Efter en halvtimme hade mamma tänkt att vi skulle fara, men jag villse stanna så hon for själv till mormor och morfar och skulle ringa sen. Men efter en halvtimme till ringde jag till mamma för då var Troy less.
Och sen tror jag han sov typ hela dagen. Söndag var han trött, och igår sov han väl också mest hela dagen. JAg var hos frissan på morgonen och mamma var snäll och gick morgonpromenaden, emn hon fick släpa han runt Juniplan. Och sen sov han mest. Jag gick nån väldigt kort vända med han också sen.
Det tar på en liten valp att se nya saker :)

Och han är fortfarande knähund :) Syrran tog några gulliga bilder igår som jag tror jag ska lägga in här på bloggen. En knähund behöver inte vara liten :)

I torsdags ringde J och sa att jag ska få följa med till Spanien i augusti. Och jag är den enda extrajpbbaren som får följa med. Egentligen var det ju bara dom fastanställda som skulle få åka, men jag får följa med som tack för att jag har jobabt så pass mycket och alltid ställer upp. Och jag har ju faktiskt varit där i snart 6 år, även om jag hade praktik först...
Ska bli jätteroligt. Har ju bara varit till Norge och Finland förut. Så det blir spännande. Spanien är ett av dom ställen jag skulle vilja fara till. Ska bli intressant att se hur brun man hinner bli på en knapp vecka :) Ska ju jobba hela sommaren så jag lär inte kunna sola så mycket. Men jag har ju lätt för att bli brun jag borde bli ganska brun i Spanien :)
Nu ska jag bara ordna ett pass.

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/362742/wicin?claim=t3ukzyspysw">Följ min blogg med bloglovin</a>

En låt som verkligen fastnat i mitt huvud just nu är Strange - Tokio Hotel feat. Kerli. I jag älskar den låten. Den är så bra! :) Jag spelar den om och om igen på Youtube och kan väl halva låten eller nåt utantill. Ska försöka lära mig lite mer, och lära mig hålla melodin och sen ska jag försöka spela in den låten också och göra en till video att lägga upp på Youtube.
Och söker jag till Idol igen i år blir det kanske att sjugna den låten. Jag gilalr den ju, kommer kunna den, och jag tror den passar till min röst. Sen vet jag inte om det är den bästa auditionlåten men....
Men den är så bra! Synd att den inte hamnade på TH`s skiva, men det blev soundtracket till Alice in Wonderland istället tydligen.

Ibland ädnras saker så fort.
Igår var jag irriterad och ledsen på mina föräldrar. Idag känns det väl lite bättre.

Och så pratade jag med mamma för en stund sen. Och då hade hon ändrat sig igen. Sa att om jag ville söka praktik på den där tidningen så skulle jag göra det, och kan lämna hunden med dom. Men jag ska inte göra det. Men det hade varit roligt att prova, och se hur det skulle vara att jobba på en sån tidning. Tror det hade varit jättekul. Och så sa hon att om jag vill flytta ska jag ju göra det, och lämna hunden med dom, om jag inte kan ta han med mig. Visst blir det ju lite omständigt att göra det, men det går ju.
Vet inte om hon och pappa pratat igår när han gick och la sig elelr om dom pratat på morgonen eller om hon abra har ändrat sig igen eftersom jag så gärna vill försöka. Jag kan inte vara kvar här och ändå försöka göra saker som jag vill göra. Varför skulle jag annars behöva flytta? Det är så lätt att säga att jag vill göra, jag skulle vllja, jag har dom här drömmarna, men att faktiskt göra, är en helt annan sak.
Och jag har hållit tillbaka mig själv alldeles för länge. Det är dags att ta sig i kragen och faktiskt göra nåt.
Så till hösten eller nästa vår, ska jag flytta. Och förhoppningsvis ha hunden med mig.
Och förhoppningsvis prova i alla fall en del av det jag vill göra.

Varför ska allt vara så komplicerat hela tiden?
Jag har bestämt mig för att flytta från stan och sa det till mina föräldrar igår. Egentligen skulle jag vilja söka praktik på en tidning, men den råkar vara i Malmö och det är bara lite för långt bort. Men det hade varit kul att prova.
Först var dom i alla fall med på det, att jag skulel flytta, och tyckte väl att det var bra att jag ville göra det, och i Stockholm är det ju lättare att få jobb, kanske inte bostad men... Men sen var jag borta några timamr och då hde dom ändrat sig.
Bor jag kvar i stan kan dom ju hjälpa mig med hunden när jag jobbar, och visst det är bra. Och visst, man blir lite låst när man har hund, men ska det få hindra mig från att flytta? Nu när jag bestämt att jag måste göra nåt.
Men det är väl inte meningen att det ska bli nåt av mig. Jag ska väl fortsätta ströjobba lite då och då, jobba på nåt ställe där jag egentligen inte vill vara eller nåt....
Skulle jag utbilda mig till journalist, som jag ändå inte vet om jag vill, så måste jag ju förmodligen flytta ändå.
Men jag är ju ensam. Och kommer förmodligen alltid vara det.... Jag vill tro att det finns nån för mig också, men var är han då?
Och är man ensam och har hund, och hunden ska vara ensam hemma i flera timmar, och man har kanske en timme till jobbet, och... Ja det blir ju inte bra.
Jag kan ju inte sälja hunden bara för att jag vill flytta.....
Jag ville ju gärna ha hund, jag är jätteglad att ha hund igen. Nu är han ju bara knappt ett halvår. Men ska jag behöva vänta 13 år då jag förmodligen inte har kvar honom längre? Och flytta då? Börja föröska göra saker då? När det bara är lite för sent?
Det är inte meningen att det ska bli nåt av mig...
Jag ska sluta drömma, ha idéer... Jag ger upp....

Jag har nylgein fattat ett beslut. Eller typ. Jag ska bara bestämma mig. Jag ska flytta. Och inte bara flytta till egen lägenhet. Jag ska flytta från stan. Jag ska bara bestämma mig först för att verkligen göra det. Och bestämma var jag ska flytta, men det blir väl förmodligen Stockholm eller nåt. Har ju i alla fall kusiner där.
För jag måste flytta om jag ska börja göra allt som jag vill göra, känns det som. Jag har hållit tillbaka mig själv alldeles för länge. Det är dags att börja göra något åt saken nu, det är verkligen på tiden. Jag blir ju inte yngre, och jag vill inte ångra en massa saker jag inte har gjort.
Men jag är ju rätt familjekär, och jag skulle ju inte bara lämna mina föräldrar utan även syrran, och och hon är ju min bästa vän. Det skulle kännas konstigt att vara helt ensam, men det är väl det jag måste göra. Vi har u som böjat gå olika vägar redan ändå. Men att vara helt ensam i en stad där man inte känner nån är u inte direkt lockande. Hade varit lättare om man flyttade med nån kompis eller hade nån kompis som bodde där, men i Stockholm har jag ju som sagt i alla fall kusiner.
Har aldrig egentliven velat flytta. Jag har ju inte så många kompisar, men är ju väldigt när min familj. Men det får lov att gå ändå. För jag måste lära mig att inte bara drömma utan faktiskt börja göra saker.
Och för min del innebär det nog att flytta....
Jag måste bara intala mg själv att jag klarar av det.....
Jag har ju i alla fall vovven...

Ja i söndags var det första träffen på valpkursen. Och Troy var helt slut i två dagar. Hela måndagen sov han väl mest. Hans bror hade väl itne varit lika slut.
Men det var typ 8-10 hundar på kursen kommer inte riktigt ihåg. Och et är han ju inte van vid, så det blev ju en del som distraherade, men han var ganska duktig ändå. Vi fick träna lite kontaktsökning typ. se om dom hade upmärksamheten på oss. Och han var ganska duktig. Fick han att sitta och ligga lite, provade ha han sittande och kallade in han.  Men han tröttna så fort. Och det blev ju ett tag där när han inte alls var intresserad.

I torsdag var vi där igen. På torsdagar är det öppen träning. Mamma följde med igen och vi tänkte väl emst bara vara där och titta. Och kanske träna lite. Först var det bara 4 hundar, sen droppade det in lite eftersom så det var rätt många hundar där ett tag och Troy var väldigt okoncentrerad på oss, för det fanns ju så mycket annat intressant att titta på :) Men han var ändå ganska duktig. Provade lite fot och inkallning mellan mig och mamma, och det gick faktiskt riktigt bra fast det var andra hundar bakom honom eller så. Fast inte direkt i närheten. Me han tröttnade ju fort och tappade koncentrationen, Men det var ju ändå nytigt. Om inte annat för att socialisera honom.

Imorrn är det dags fö valpkursen igen. Får se vad vi ska göra då. Men det verkar vara en väldigt bra kurs och han behöver ju verkligen gå en kurs...

Har gått över en vecka sen konserten och än har jag inte skrivit.... Men jag har tappat bloggandet lite.... Eller ganska mycket...

Hur som helst är jag så glad att H övertalade mig att gå på konserten i Stockholm. Och lite avundsjuk är man ju över att hon såg dom igen 3 dagar senare i Finland... Hade gärna sett konserten i Götebog också om jag hade haft råd. Men nu får jag inte fara iväg så här fler gånger förrän jag har en egen lägenhet för mamma, för egentligen hade jag ju inte råd.. Men jag ångrar det verkligen inte! Det blev ju lite dyrare också eftersom jag bodde på hotell och inte vandrarhem som vi brukar, men nu for jag ju alldeles själv, och träffade H i Stockholm. Och bo på Gliben hotellet är ju inte det billigaste, och så var jag tvungen att ha ett dubbelrum för det fanns inga enkelrum kvar när jag bokade. Men jag bokade ju faktiskt ganska sent eftersom jag inte skulle fara egentligen.

Det var jätteroligt att träffa H, hon är jättetrevlig och det var som att träffa en kompis, och det tyckte hon också. Och så är det ju roligt att ha nån att prata TH med :) Men eftersom man är registrerad på ett forum så har man ju många att prata TH med, och det är kul :) Upptäckte att jag vet två stycken som lyssnar på TH, så vi får väl se om nån av dom följer med nästa gång. Annars vet jag ju att H gör det :) Och det kommer bli jättekul igen.

Eftersom vi kunde se turnébussarna från mitt hotelrumsfönster distraherade H mig en aning när jag skulle byta kläder och göra mig klar, men vi fick ju bra platser ändå, fast vi kom dit först kvart i fem och ställde oss i kö. Det var inte det roligaste att stå i kö, för det blåste lite och var kallt, så nästa gång dom kommer hit hoppas jag att det är lite varmare.... Och så tog det så lång tid innan vi fick komma in eftersom vi fick backa hela tiden för folk tryckte på för mycket. Sen släppte dom ju in senare än det var tänkt också.

Vi fick ganska bra platser trots allt. Dom hade delat upp ståplatsområdet lite, tydligen efter instruktioner från managementet eller nåt, men jag kan förstå varför. Det kan nog bli ett jäkla tryck längst fram och jag har hört att det kan vara ganska galet... Nu var det väl ändå rätt lugnt tycker jag. Först fick vi stå i den andra delen, men för dom längst fram var dom som hade köat längst och så var det nåt om gula band eller nåt... Men i alla fall hade dom en till kö där inne på stplatsområdet för att fylla på lite längst fram framför scenen så efter ett tag när jag pratat med en av tjejerna som jobabde på Globen och stod där nere och kolalde biljetter, så gick vi också dit,så vi hamande på 8 raden eller nåt. Inte jättenära, men väldigt bra ändå. Ingen av oss ville stå längst fram ändå. Och det blev ju mycket bättre än från början så vi var jättenöjda.

Först kom Tom ut och spelade. Då blev det liksom verkligt på nåt sätt. Och han spelar så jäkla bra och det syns så väl hur kul han tycker det är. Och när han spelar piano, det är nåt så sweet and delicate om han då.  Och Bill, han ska vara på scen, det ska dom båda två, eller alla fyra. Det var en jättebra show, sen får andra tycka vad dom vill. Vi hade jättekul. Dom körde någa av mina absoluta favoritlåtar som Monsoon, Ready set go, In your shadow I can shine. Screamin`tycker jag också mycket om, gillar Hey you/du. Tyvärr var det enda låt dom gjorde på tyska Humanoid. Jag hade velat ha fler tyska låtar, för jag gillar dom väldigt mycket också.

Det var några fanaktioner under konserten som under Hey you skulle alla peka på Bill när han söng det och jag tror att alla gjorde det. Mot slutet av låten var det lite eld som sprutade upp. Och det blev varmt. Kan abra tänka mig hur det var för bandet på scenen. Måste ha varit jättevarmt. Den andra fanaktionen att kasta blå och gula ballonger blev lite fail vad jag såg. Typ ingen som hade ballonger men jag vet också att en del tyckte det var en dålig idé. Och som vanligt funkar det aldrig när dom bestämt att man ska sjunga nåt när bandet lämnat scenen. Och vi skulle sjunga By your side. Det hade uppskattats jättemycket det vet jag, om det baara funkat. Men tyvärr gör det ju aldrig det.

När det var Dogs unleashed kom Bill ut på en cool motorcykel. Den var ganska stor med stora däck, men den såg cool ut, och det var ju ingen vanlig motorcykel :)

Hans tour costumes såg mycket bättre ut live än som sketch eller när man såg bilder när han provade dom. Visst ser dom lite konstiga och lustiga ut, men nu tycker jag att dom är ganska häftiga faktiskt... :) Trodde jag inte när jag såg dom första gången..

Showen var verkligen jättebra. Jag önskar abra att man kunnat se nån av deras tidigare shower, med dom äldre låtarna. Men det finns ju DVD:er så man får väl köpa dom. Men nu behöver jag i alla fall inte önska att jag var på en konsert, för nu har jag ju varit det. Men det är synd att man började lyssna på dom så sent, eller lyssna igen så pass sent. Men 2008 blev de ju inställt, så även om jag inte av nån anledning slutade lyssna på dom då efter ett litet tag, så hade jag ju ändå inte kunnat se dom då. Men nästa gång dom kommer ska jag definitivy se dom igen. Och hr man tur kör dom lite av dom äldre låtarna nån gång också. Hade itne varit så dumt.

Resan började och slutade på samma sätt. Jag glömde kameran hemma, men jag ska få lite bilder av H. Och affischen som jag köpte på Globen och som jag råkade riva lite, och sen tejpade och sen rev lite mer och tejpade igen, glömde jag på Centralen..... Hela det här har varit för jobbigt för mitt minne.... Men nästa gång kansk jag är mer förberedd :)

I lördags var vi hos L och G. M var hemma så jag fick träffa henne igen. Eftersom vi åkte dit allihopa på middag så fick ju Troy följa med. Och han skötte sig riktigt bra. Han gick runt och luktade men bet inte på så mycket :) Men han verkar gilla mattor, speciellt om dom har fransar, såna där typ trasmattor. Men han ahde ju med sig nån leksak så han tuggade väl mest på det. Och så fick han ett ben av G som han tuggade ganska mycket på.
Det var intressant att vara ute på gården och springa lite också. Men dom har ju ganska stor gård. Och såklart måste man tugga lite på växterna...

Han har fått träffa lite hundra också nu, och det har gått bra. Man har ju sett til att han får träffa snälla vuxna hundar som är säkra. Snart får han träffa Ludde också, och det ska nog gå bra. Det gick ju bra med Ludde och Dixie, och nu har ju Troy fått träffa lite hundar också så...
Och idag fick han träffa en kullbror som bor utanför stan. Tror dom kände igen varandra, dom lekte bra i alla fall :) Det var full fart på dom ett tag. men det var så roligt, när den andra valpne skällde på Troy såg han nästan förnärmad ut och gick till dörren och ville in :) Sen lekte dom lite mer, och nästa gång valpen skällde på han såg han också nästan förnärmad ut. Det såg lite kul ut faktiskt.

Nu har vi haft en liten valp i huset i en månad, eller på söndag är det en månad. Och idag fyllde han 12 veckor. Och han har blivit lite större. Ingen ny Dart,, men det kommer bli en väldigt fin hund ändå. Och jag tror jag måste prova ställa ut han några gånger för jag tror han kommer bli väldigt fin när han har växt klart.  Han har i alla fall ett väldigt fint huvud.
Sätter man sig på golvet kommer han oftast direkt och vill ligga i knät.Speciellt när jag gör det :) Ligger i knät och vilar/sover eller tuggar på sina leksaker. Eller på mina kläder... Han tuggar på det mesta som går tugga på, men han har faktiskt låtit bli sladdarna och det är bra. För det hade inte varit bra om han började ge sig på sladdarna. Möblerna ger ju iaf inga stötar eller nåt sånt...
När han är lugn är han hur go och mysig som helst, men det har varit några ånge rnär han fått frispel och skäller och biter och bara ska leka. Inte så kul när klockan är halv 10, 10 på kvällen...  Men den gången hade han sovit ganska mycket under dagen så han kom väl igång igen den tiden. Dock hade det ju varit lite roligare om det hade varit tidigare på dagen...
Han har börjat lära sig lite saker också, sitt kan han och har börjat förstå ligg, men det går nästan bara inne, ute är det mycket svårare. Vacker tass lär dom sig ju fort. Många gånger när man sätter honom så komemr tassen upp nästan på en gång :) Men det blir inte så mycket träning, han tröttnar ju så fort, tappar koncentrationen och vill leka istället. Men han är ju så liten än.
Och gillar att åka bil gör han också, det är bra :) Har skjutsat pappa mycke nu och tagit med hunden ibland. Nu går han till bilen så fort man öppnar bildörren och går in själv :) En gång när jag skjutsat pappa åkte jag hem igen och hämtade valpen och skulle åka igen för att hämta pappa. Bar ut valpen men sen ville han inte gå så jag släppte kopplet och öppnade bildörren och då kom han på en gång :)

Han har gått ganska bra ihop med katten också. Från början var han lite avvaktande men efer en vecka eller så var hon mer intrassant. Hon höll sig ju undand lite också första dagarna. Blir han riktigt leksugen så vill han ju gärna leka med henne, men det vill ju inte riktigt hon. Men hon retas med han ibland också. Flyger mellan fåtöljerna och han följer efter :) En gång när han låg nedanför den första fåtäljen kom katten från hallen och så stannade hon och tittade på han, gick lite närmare och så hoppade hon upp på fåtöljens ryggstöd och så ko han igång...
Det roligaste hände ändå igår. Det skulle man ha kort på, eller ha filmat. Katten satt i fåtöljen och hunden var nedanför, hoppade upp i den och försökte komma åt henne, men var mest på golvet. Hon fäktade lite åt han biland. Och en gång lyfte hon tassen och det såg nästan ut som hon höll för ögonen. Det såg jätteroligt ut,
Katten är ju så härlig, men nu blir det inte att ha vkar henne länge till. Mamma, och pappa, är less på allt katthår och att hon klöser på möblerna. Jag vill ju ha katten så jag tänker ju inte lika mycket på det och det stör mig inte lika mycket. Klart det inte är kul om hon förstör möblerna, men jag bryr mig inte lika mycket om katthåret. Men nu har jag nog hittat nån som vill ha henne, så jag slipper ta bort henne i alla fall. Tycker inte man ska ta bort friska djur.
Så nu får jag säga igen, som när katten var liten och syrran och hennes kille hade henne, att ska jag nån gång ha en katt så vill jag ha en katt som hon. Social, mysig o h gosig, sover i sovrummet på nätterna... Nu har det ju inte gått eftersom jag har valpen i mitt rum på nättnera. Men när jag sovit i syrrans gamla rum och mamma passat valpen så har katten legat inne hos mig. Jag tycker det är mysigt.
Tror jag ska ta några fler kort på henne. Och så ska jag ta en massa kort på vaplen. Dom växer ju så fort och jag har inte så mycket kort än. Ska försöka ta några kort när vi är ute. Han är så gullig när han står på jättesnöhögen vi har på gården och spanar :)

Såg ett bra avsnitt av Mannen som talar med hundar där han hade ett litet specialprojekt med valpar. Det var 4 valpar av olika raser som han skulle få lunga och balanserade. Det var väldigt nyttigt och itnressant att se.
Mamma sa att vi måste ha gjrot ganska mycket rätt med Dart egentligen. och visst gjorde vi det. Visst gjorde vi misstag ibland, men det gör väl alla, men vi gjorde också mycket bra. Han fick sitta innan man gav honom mat, och man kudne utan problem ta ifrån honom matskålen igen. Han fick ofta vänta innan man sa till att han fick gå ut när man skulle på promenad, även om han ibland fick gå först ut.
Men vi har sagt det så många gånger, han var en toppenhund, ett praktexemplar :)
Har tänkt på han så många gånger nu när man ska köpa hund och har tittat på valpar. Jag vill verkligen ha en sån hund igen, som var så underbart snäll, aldrig varnade på nåt sätt, inget nyp, aldrig morrade, ville han inte vara med så gick han. Han var jättegosig och man kunde nästan inte ligga på golvet utan att han kom och la sig bredvid en, gärna tätt intill.
Han var verkligen så bra, och jag hoppas man får en lika fin hund igen. men en sån hund får man nog bara en gång. men jag är säker på att denna hund också blir väldigt bra. Men man får akta sig för att jämföra. Jag vill verkligen ha Dart tillbaka, och kan djur återfödas, så vill jag att han gör det. Som min valp. När jag tittat på valparna har jag tänkt tanken att man inte ska tänka på Dsrt, inte försöka se nåt av han i valparna, och det kan man ju inte göra. Se nåt av han i valparna, för det är ju helt andra hundar.
Men han var bäst. Simply the best.