En trasig mobil
Synd att man inte kan köpa en ny mobil, men det har jag inte råd med just nu.... Och den jag vill ha är så dyr... SÅ det får faktiskt vänta ett tag.... Men den gamla funkar ju, och numrena följer ju med SIM-kortet så det gör ju inget...
Men jag kan ju inte ha den ringsingnal jag hade på den nu trasiga mobilen... Hade inte tänkt byta på länge än. Men ringsingnaler följer ju tyvärr inte med SIM-kortet.... Så jag får klara mig ändå... Får se om den finns som polyfonisk ringsingnal..... Även om det inte blir lika bra... Men då "överlever" jag ett tag till... :)
Will I actually make it this time?
Visst tänker jag fortfarande lite på han. Jag är ju så van att göra det.... Och visst vill jag fortfarande att en del saker ska hända. Men nu kan jag faktiskt stänga av tankarna när det börjar bli lite för mycket. Jag kan börja tänka på nåt annat. Och jag tänker på han en bråkdel av det jag gjorde förut. Det är ett stort steg faktiskt...
Och jag har inte fallit tillbaka än. Skulle förmodligen inte behövas så mycket nu heller för att jag ska göra det, men jag har ju bara träffat han en gång på drygt ett halvår, så det tar väl ett halvår till innan jag ser han igen.... Men det kanske är lika bra, även om det är kul att se han ibland.
Det har hjälpt att inte se han, även om det inte har gjort det dom andra gångerna. Men nu har det det. Vet inte om det hade gått så pass bra som det faktiskt har gjort om jag hade fått se han oftare. Så det är nog bra att jag inte sett han... För min skull i alla fall...
Jag har inte fallit tillbaka än. Och jag tror inte jag kommer göra det.... För jag kommer inte träffa han så ofta att han kan göra mig förvirrad igen, eller på nåt annat sätt göra så att jag faller tillbaka igen. And I kinda like it.
Så skönt att inte tänka på en person
Det har gått typ ett halvår.
Och i onsdags insåg jag att jag faktiskt kan få intresse för en annan person. Och det var faktiskt ganska kul att inse. Äntligen. Träffade en snygg taxichaffis i ett av husen jag där jag städar. Han hade kört nån som inte riktigt kom ihåg var han bodde tydligen. Blev lite förvånad faktiskt när jag såg killen eftersom han var i min ålder. Annars brukar man ju se taxichaufförer som är typ 30 nånting eller äldre. Han var snygg och verkade ganska charmig så han ser jag gärna igen.
Kanske såg han dagen efter när jag cyklade hem från jobbet. Skulle över ett övergångsställe och då kom det en taxi. Den som körde vände på huvudet och såg på mig, men om det var han vet jag inte. Och det är ju inte alltid så lätt att se vem som sitter i en bil. Får väl se om man ser han nån mer gång, men stan är ju inte så jäkla stor, så nån gång borde man väl se han....
Från att ha sett vissa bilar och tänkt "en sån bil har han/brukar köra" har jag gått till "undrar vem som kör den taxin?". Eller inte så mycket, men lite i alla fall... :) Känns faktiskt ganska fånigt.... Men, jag har i alla fall kunnat få intresse för nån annan. Men det är svårt att spana på en person som man kanske aldrig kommer se igen, eller väldigt sällan...
Igår på Stadsfesten såg jag "han" igen. Har inte sett han på drygt ett halvår. Förutom att han förmodligen har kört förbi mig i stan nån gång och att jag kanske såg han nån gång när jag var ut med en kompis. Men det var första gången jag faktiskt träffade han igen. Har velat få se han för att verkligen veta hur det skulle kännas, och nu vet jag.
Var i ett av tälten när jag såg han, och tänkte "Där är han ju". Vinkade lite åt han två gånger men vet inte om han såg mig. Sen började han gå och då tänkte jag att ser han på mig så vinkar jag lite igen, och det gjorde han så jag vinkade lite. Det blev en lätt kram och "hej. hur är det" Han sa "vi ses sen" och det gjorde vi, typ 5 min senare när jag och mina kompisar skulle gå. Jag kände inte den där hjärtklappningen eller det där suget eller vad man ska kalla det, när jag såg han då första gången, inte heller när jag pratade lite med han. Men jag blev lite skakig i benet när han hade gått. Han har alltid fått mig att göra så när jag inte har sett han på ett tag... Men jag tror ändå jag var mest glad att se han igen.
Visst har jag tänkt lite på han under dom här månaderna, men inte alls på samma sätt som förut. Och inte tänkte jag så mycket på han när jag kom hem och skulle sova heller, och jag drömde heller inte om han.
Jag hade en bra dröm om han för nån vecka sen faktiskt, som jag har tänkt lite på efteråt. Men, inte lika mycket som jag skulle ha gjort förut. Även om jag gillar vissa delar av drömmen.
Han kommer inte göra en helomvändning bara för att han sett mig igen. Han har säkert flickvän igen, men jag jag tror faktiskt inte jag skulle bry mig, jag hoppas att jag inte skulle göra det. Men hade man fått en liten chans hade det på ett sätt varit skönt att få säga "Too late", eftersom han fått så många chanser, eller jag gjort så många försök. Ändå vet jag att om jag hade fått han, och inte tappat intresset bara för att jag äntligen hade fått en chans efter så lång tid, så hade jag inte släppt han.
Det känns så skönt. Till 98 % har jag kommit över han, till skillnad från förut när det var 98 % har inte kommit över han.
Han kommer inte occupera mina tankar längre. Och det känns så jäkla skönt.
Kevin Borg / Ace of Base
På dagen spelade Kevin Borg och jag gick så klart för att se han. Syrran följde också med. Hon gillar han ju också. Han var jättebra och jag tycker det var kul att han kom för att spela på Stadsfesten, så man fick se han live igen. Det va rju så kort när han och två till från Idol var på ICA Maxi och körde några låtar.
Han körde några låtar från skivan och några låtar från Idol. Och en Michael Jackson låt, som han också gjorde bra. Jag blev jätteglad när han körde Living on a prayer, för jag gillar den låten och han gör den så jäkla bra. Och det var fler som gillade den :) Jag gillar när han sjunger med rockigare röst, han är så bra då!. Och man fick höra lite av den rösten i andra låtar också, och det tycker jag är bra. Blev taget lite kort, men på en del blev det lite för mycket zoom så det blev lite suddigt. Men det går zooma ganska mycket, så fast vi stod halvlångt bak så kunde man ändå få rätt bra kort. Och det är ju alltid bra.
Jag hoppas han kommer och spelar på Stadsfesten fler gånger. Eftersom han är väldigt bra, och för att det blir så nära då :) Då måste man inte åka till Stockholm för att kunna se han. Och han drar nog ganska mycket folk också. Tycker det verkade vara en hel del somo var på torget för att se han, och i varierande ålder. Men tonårstjejerna, eller i alla fall en del av dom, stod ju så klart längst fram. Ibland skulle man vilja vara lite yngre så man kan flippa ut lite så där som dom gör ibland :) Men det känner man sig för gammal för :)
På kvällen gick jag med MW och A. Vi gick runt lite bland tälten och såg pyttelite av Krutov, bara för att vi kom lagom till dom skulle ha paus. Sen andra gången vi kom till det tältet hade dom redan tagit paus och vi gick innan dom började spela igen. Men dom är väldigt bra, så man går ju på Stadsfesten nästan lika mycket för att kunna se dom.
Vi såg det mesta av Ace of Base spelning. Jag hade väl egentligen inte tänkt så mycket på att se dom, men A hade aldrig hört dom har jag för mig, så han ville se dom. Och dom var faktiskt rätt bra. Jag lyssnade ganska mycket på dom när jag var yngre och har en skiva med dom, så det var ganska kul att höra låtar som man tyckte om då. Lucky love, All That She Wants, Don´t Turn Around, Life Is A Flower....
Jag börjar känna mig gammal.... Jag fick on i ländryggen. Det är väl låsningen som spökar antar jag, även om det var en lätt låsning... Men det känns mer och mer så jag måste försöka göra nåt åt det... Fick on i höften också och det gick ner en bit på låren, och så så klart ont i fötterna. Men ont i fötterna får man väl vänta sig när man bara står i flera timmar...