Tankar...
Julfest på jobbet idag. Fast det blev visst inte mycket till fest. Alla hade typ farit 20 i 10 eller vad nu klockan var. S sa att alla hade farit. Bandet hade tagit paus och då for typ alla. Det är väl vid 10 det ska börja? Så det blev inte så mycket disk som jag väntat mig. Nu behövde jag ju egentligen inte jobba, men det gör man ju ändå för att hjälpa till lite. Så det blev väl en 13 timmar eller nåt idag. Men det känns inte på samma sätt som om jag hade varit schemalagd. Man slappnar ju av på ett annat sätt, och att veta att man kan fara när man vill hjälper nog också en del.
"v" tyckte jag var jättesnygg i min minikjol silvriga leggings och skjorta. Om han varit 15 år eller vad han nu sa :) Nån (några) andra kan ju också ha fått tycka att man var snygg. Några sa iaf att jag var väldigt fin.
Pratade lite med M innan jag for. Han tyckte jag skulle stanna kvar och festa, men jag sa att jag skulle hem. När jag nu itne måste jobba vill jag ju få sova någorlunda det jag behöver. Sa att han väl får lära mig om jag träffar han ute nån gång, men jag har ju typ fyllt min kvot. Brukar ju se han typ en gång per år. Han är ju mest på Balzac och jag på Station 8. Men han ahde vist varit där för 2 veckor sen och tyckt att det var ganska kul. Vi var ju ut för typ 2 veckor sen, så då kanske det faktiskt var han jag såg...
Jag vet inte vad jag ska göra... Håller på bli tokig.... Han far ju snart, och det är ju på ett sätt bra, då behöver jag ju inte se han på några månader, förhoppningsvis ska det väl hjälpa. Men det är ju inte säkert. En del av mig vill att han ska veta att jag fortfarande känner som jag gör. En del av mig säger ju såklart att det inte ger nåt. För det gör det ju inte. Jag är itne nån som man lämnar nån för, förmodligen. Och bara för att han får veta så kommer det ju inte ändra nåt, bara för att det hållit i sig 1.5 år eller vad det nu är, mer än han vet om. Och det har ju inte ändrat nåt tidigare... Så varför skulle det plötsligt det... Åh!
Tänk om nån av alla fantasier man har, för att få gå igenom det eller nåt antar jag... kunde bli sann, så man fick ur sig nåt av det man känner och vill säga. Men det kommer aldrig hända. Men det hade varit mycket lättare om man inte behövde hålla det inom sig hela tiden. Få ventilera det lite...
Tänk om nåt kunde vara lätt en endaste gång... Tänk om jag, en endaste gång, om så bara för en kort stund, kunde få som jag vill....
Kan någon bara trycka på stopp, spola tillbaka tiden och ändra lite?
"v" tyckte jag var jättesnygg i min minikjol silvriga leggings och skjorta. Om han varit 15 år eller vad han nu sa :) Nån (några) andra kan ju också ha fått tycka att man var snygg. Några sa iaf att jag var väldigt fin.
Pratade lite med M innan jag for. Han tyckte jag skulle stanna kvar och festa, men jag sa att jag skulle hem. När jag nu itne måste jobba vill jag ju få sova någorlunda det jag behöver. Sa att han väl får lära mig om jag träffar han ute nån gång, men jag har ju typ fyllt min kvot. Brukar ju se han typ en gång per år. Han är ju mest på Balzac och jag på Station 8. Men han ahde vist varit där för 2 veckor sen och tyckt att det var ganska kul. Vi var ju ut för typ 2 veckor sen, så då kanske det faktiskt var han jag såg...
Jag vet inte vad jag ska göra... Håller på bli tokig.... Han far ju snart, och det är ju på ett sätt bra, då behöver jag ju inte se han på några månader, förhoppningsvis ska det väl hjälpa. Men det är ju inte säkert. En del av mig vill att han ska veta att jag fortfarande känner som jag gör. En del av mig säger ju såklart att det inte ger nåt. För det gör det ju inte. Jag är itne nån som man lämnar nån för, förmodligen. Och bara för att han får veta så kommer det ju inte ändra nåt, bara för att det hållit i sig 1.5 år eller vad det nu är, mer än han vet om. Och det har ju inte ändrat nåt tidigare... Så varför skulle det plötsligt det... Åh!
Tänk om nån av alla fantasier man har, för att få gå igenom det eller nåt antar jag... kunde bli sann, så man fick ur sig nåt av det man känner och vill säga. Men det kommer aldrig hända. Men det hade varit mycket lättare om man inte behövde hålla det inom sig hela tiden. Få ventilera det lite...
Tänk om nåt kunde vara lätt en endaste gång... Tänk om jag, en endaste gång, om så bara för en kort stund, kunde få som jag vill....
Kan någon bara trycka på stopp, spola tillbaka tiden och ändra lite?