wicin

När jag kom hem från ridningen i onsdags sa mamma att K.J från jobbet hade ringt och att jag skulle ringa upp, det var viktigt. Så jag ringer och får veta att K.G dött tidigare på kvällen. Det var väldigt tråkigt att höra, men det var ju lite väntat. J hade veckan före sagt att det handlade om dagar eller timmar.
Men jag trodde att hon skulle klara sig. Det är ett tag sen hon var förbi och hälsade på, men då verkade hon alltid ganska pigg ändå, så jag trodde faktiskt att hon skulle klara sig. Det är väldigt synd att hon inte gjorde det. M var jätteledsen, men hon tyckte ju så mycket om K.G. Det gjorde jag också. Hon var en av dom som jag tyckte bäst om att jobba med.
I torsdags var det minnesstund för henne, och den ville ju jag vara med på. Jag jobbade den dagen så jag var ändå där, eftersom den var på jobbet. Jag tror vi var ungefär 20 st. En tjej spelade lite piano och sjöng Kärleken är och sjöng Tears in heaven. Hon spelade bra och hade fin röst. J och R tror jag, hade satt ihop ett litet bildspel med kort på K.G. S grät jättemycket och det gjorde säkert MJ också, hon grät i alla fall lite på morgonen när jag frågade hur det var med henne. Men det hördes ju snyftningar lite varstans i det lilla rummet, och snyftade gjorde ju jag också, och torkade tårar. Har inte set K.G på ett tag eftersom hon inte varit förbi jobbet på flera månader, men det känns lite jobbigt att inte få se henne igen....
Hennes begravning kan jag tyvärr inte vara med på, även om jag kanske skulle vilja, för det är den dag jag åker hem från Kvänum... Kan ju som inte åka hem tidigare heller. Eller det kanske jag kan, men det hade nog varit annars om det var nån som stod mig närmare.....

Idag var det begravning och typ minnesstund för K-B. Så några av oss serverade, och jag diskade... R var i alla fall väldigt nöjs pch tyckte att vi (dom som serverade) var jätteduktiga. Några från personalen var med på begravningen också.

En gång när jag gick in i köket med ett bleck stod M vid diskbänken och spolade vatten i salladen tror jag, och tittade på mig. Sen undrade han var jag var i tankarna. Han tittade ju/stirrade, eller vad han nu sa på mig. Men han vet ju att jag brukar le så...
Jag skulle nog kunna vara helt borta i tankar utan att han frågar vad jag tänker på, eller jag vet inte... Men han vill nog inte veta vad jag tänker på.
Och jag måste sluta tänka...
Tur at tjag abra jobbar 1 dag nästa vecka, och sen ska till Kvänum en vecka igen. Men sen lär jag ju få se han lite...

Jag måste hitta nån annan "wow"....