Inte tänka för mycket

Om jag inte aktar mig kommer jag börja tänka alldeles för mycket igen. Känner att jag redan börjat... Men nu kanske jag kan trycka på stopp innan det blir alldeles för mycket... Det behövs så lite ibland....
Att "v" sa att han kunde bjuda ut mig. Att han sa att han inte sett mig på krogen på länge.  När vi träffades på krogen visste ingen av oss riktigt vad vi skulle säga... På matfesten igår när vi var vid tältet där han jobbade så vinkade han med hela armen, sen tittade han fram bakom en tjej två gånger och vinkade, så jag skulle se han.
Börjat se han ganska mycket nu faktiskt. Till skillnad från förut när man aldrig träffade han.. Men det är väl både bra och dåligt. För när jag aldrig såg han så tog jag ju några stora kliv till att komma över han. Och har pyttelite kvar till att faktiskt ha gjort det.
Men det krävs mer för att jag ska börja hoppas igen. Och det kommer jag förhoppningsvis inte att göra. It´s too late. Det måste vara det.

Inte roligt att köra i dimma

Igår var jag till min medryttarhäst. Jag och stallägaren red ut tillsammans och det blev mycket längre än vad jag ahde tänkt från början, men hästen var fortfarande pigg när vi kom tillbaka så det var inget han tog skada av.
När vi närmade oss stallet såg jag att det hade börjat bli dimma där hagarna är, och kanske en kvart senare när jag gick ut med hästen till hagen var det ännu mer dimma. så det blev att köra försiktigt hem. Man såg typ ingenting och det var riktigt obehagligt att köra. Men jag var ju ensam så då har man ju inte så mycket val. Det går ju inte säga "du får köra" när man är ensam. Det blev bättre när man kom till stan och mitt i stan var det typ ingen dimma alls, men när man kom lite utanför igen var det nästan lika mycket dimma som tidigare.
Tur att jag inte har jättelångt hem från hästen, men det är ändå ca 1,5 mil dit, och det är långt när det är jättedimmit. Det är verkligen inte kul att köra då.

Still miss him so much

Jag ska köpa hund. Om ett tag. Har letat lite kennlar och några som jag ska höra av mig till och säga att jag är intresserad av en valp, så får vi se hur fort man får hem en liten. Det ska bli en flatcoated retriever såklart.
Jag tänker fortfarande på Dart. Det är väl 7 år sen nu tror jag som vi tog bort han....  Jag har alltid tänkt på han mer eller mindre. Och nu när jag äntligen ska få ha hund igen, en egen den här gången, så tänker man ju så klart mer på han. För det var ju en flat. Och det är därför jag vill ha en igen. För han var verkligen världens finaste. Så underbart snäll.
Jag undrar hur många gånger man ska säga fel namn p den nya. Det ska säkert hända både en och två och tre gånger. Speciellt när den har blivit lite större, och ser precis likadan ut... Men vi har ju sagt eller varit på väg att säga fel till Ludde också och han är ju inte ens samma ras, och absolut inte lika stor.
JAg hoppas att nästa hund blir lika fin som Dart var. Även om man aldrig kan få exakt samma, hur mycket man än vill det.  Även om jag skulle köpa från samma kennel är det ju inte säkert man kan få samma linjer, och det säger ju ändå inte att man får en hund som han. Men flat är ju väldigt snälla och glada, så en sån hund vet man ju att man får. sen är det bara hoppas man får samma mentalitet. Han nöp aldrig, eller sa ifrån på annat sätt. Han abra gick. Och jag skulle vilja att nästa hund också tittade till oss på kvällen när man gått och lagt sig. För han gjrode ju alltid det, speciellt när han blivit lite större, och vi flyttat till huset vi bor i nu. Han gick alltid först till syrran, sen till mig och så in till mamma och pappa och la sig där. Det var som att han sa god natt, och såg till att vi var där vi skulle.  Ibland puttade han abra upp dörren och såg att man låg där och ibland gick han in.
Vi hade aldrig kunnat ha en bättre hund, och hur många hundar jag än kommer ha, kommer jag aldrig hitta nån lika underbar. Men jag kan ju få komma i närheten.

"Nu är du gammal, bara så du vet"

Ganska mycket som har hänt senaste tiden, men jag har inte orkat uppdatera min blogg och orkar inte skriva allt nu heller. Kommer förmodligen inte ihåg allt heller....

I fredags tittade han förbi på jobbet. Det var kul att se han igen. Blir ju inte direkt ofta nu. Har sett han 3 gånger nu sen festivalen, och före det inte på över ett halvår. Pratade lite om jobb, min bil...
Han satt och pratade med K när jag torkade bord. Vet inte vad dom sa eller egentligen vad dom pratade om. K sa i alla fall "Bjut ut [....] (mig). Han sa inget, men det hade varit kul att veta vad han tänkte, bara för skojs skull. Såg inte på han just då, men en liten stund senare och då såg han på mig. Han sa att det var ett tag sen han såg mig på krogen, och det är det ju, men jag är ju inte ut så ofta. Sa att jag fyller år på söndag så det blir väl att gå ut på lördag. Då sa han att jag blivit gammal, och hade bara 4 år på mig att ordna mitt liv, "bara så du vet" :)
Skrev på hans facebook sen, om vi skule ses ute kan ju yngre gamling bjuda äldre gamling på drink :) Han ligger ju faktiskt tätt efter, bara ett år yngre. Men det är väl kul att retas med dom äldre ibland :) Jag har väl varit gammal i 3 år eller nåt, Bara för att jag en gång sa att jag hade ont i ryggen. Då tyckte han att jag var gammal och grå... :)

Blev nästan så vi inte gick ut i lördags, då jag har borta mitt körkor. Men som tur är ser man ut som man gjorde för 10 år sen, och har en tvillingsyster. En tjej som gick högstadiet samtidigt som oss, och som var min ledare under ett sommarjobb har börjat jobba som vakt och hon jobbade då så jag fick gå in ändå. Ibland har man tur. var lite rädd att det inte skulle bli nåt då jag alltid visar leg. Förutom en gång då.
Träffade han där och pratade lite med han. Men det blev lite konstigt ett tag, för jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, och det gjorde tydligen inte han heller.  Och när jag sa att syrran skulle ha barn, när han frågade om hon också var där, sa han "nej! nej! nej!" det skulle han inte ha, det fick vänta. Så han känner sig knappast särskilt gammal :)
Inga skakiga knän nu  heller. Jag gör framsteg :)