Kanske det går ändå

Ibland ädnras saker så fort.
Igår var jag irriterad och ledsen på mina föräldrar. Idag känns det väl lite bättre.

Och så pratade jag med mamma för en stund sen. Och då hade hon ändrat sig igen. Sa att om jag ville söka praktik på den där tidningen så skulle jag göra det, och kan lämna hunden med dom. Men jag ska inte göra det. Men det hade varit roligt att prova, och se hur det skulle vara att jobba på en sån tidning. Tror det hade varit jättekul. Och så sa hon att om jag vill flytta ska jag ju göra det, och lämna hunden med dom, om jag inte kan ta han med mig. Visst blir det ju lite omständigt att göra det, men det går ju.
Vet inte om hon och pappa pratat igår när han gick och la sig elelr om dom pratat på morgonen eller om hon abra har ändrat sig igen eftersom jag så gärna vill försöka. Jag kan inte vara kvar här och ändå försöka göra saker som jag vill göra. Varför skulle jag annars behöva flytta? Det är så lätt att säga att jag vill göra, jag skulle vllja, jag har dom här drömmarna, men att faktiskt göra, är en helt annan sak.
Och jag har hållit tillbaka mig själv alldeles för länge. Det är dags att ta sig i kragen och faktiskt göra nåt.
Så till hösten eller nästa vår, ska jag flytta. Och förhoppningsvis ha hunden med mig.
Och förhoppningsvis prova i alla fall en del av det jag vill göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback