wicin

Drömde om han igen för ett litet tag sen. Typ strax efter att jag skrev inlägget om att ta ett halvt steg bakåt. En ganska konstig  dröm, men jag kan ju typ inte drömma "vanliga" drömmar, det spårar alltid ur efter ett tag.
Jag såg Gordon`s kitchen nightmares innan jag gick och la mig, och Gordon var med i drömmen. Det var nån typ av fest och han var där och skulle göra nåt .... En del från jobbet var med, några klasskompisar tror jag.... Och så han då.
Det började bra men sen spårade det som sagt ut... En tjej hade blont hår, sen var hon plötsligt brunhårig. jag limmade ett berg av potatis för att det inte skulle flyga åt alla möjliga håll om det blev en jordbävning eller nåt... (?!), limmade en vägg.... Inte över hela potatishögen och inte hela väggen, utan ränder... Vad det egentligen skulle vara bra för har jag ingen aning om.....
Hur som helst. Som dom flesta gånger när jag drömmer om han, så var han väldigt intresserad av mig. Och andra märkte också tydligen... För Gordon sa nån gång lågt till mig att jag och den här killen borde gå och ta en kaffe eller nåt nån gång. Det kommer vi ju aldrig att göra, men det mesta kan ju hända i drömmar.... Nu gjorde vi inte det, för så långt kom jag inte... Det var väl där nånstans det spårade ur för andra gången..
Jag klarade mig ju så bra ett tag.... Jag drömde inte om han, förutom att han kanske var med i nån dröm, men inte mer än så.... Jag tänkte inte alls på han särskilt mycket, även om han fanns där nånstans... Det hjälpte mycket att inte se han nu heller, och den här gången funkade det ju faktiskt, typ.... Bättre än förra gången i alla fall....
Men nu... är jag väl på väg nåt steg bakåt igen.... Jag vill inte, jag orkar inte, det ger inget....
Jag såg en kille idag som jag tyckte var ganska gullig. En look-alike till Nick Jonas :) Och för första gången på typ 5 år så tänkte jag inte på den här killen och jag blev faktiskt glad. Fast det verkar som det inte varade mer än några timmar....
Jag har inte sett han på nästan 4 månader, och det är ju bra.... Egentligen.... För jag vill inte falla tillbaka igen. Jag vill verkligen inte. Det var för jobbigt...All den tiden, allt jag kände... For nothing... Och det skulle det ju vara nu också.. För han kommer aldrig se mig på det sättet. Det kommer bara inte hända... Och jag var ju this close (en cm mellan tumme och pekfinger) att ha gått vidare... Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så svårt när jag väl var på väg...
Ja L, jag vet att jag är knäpp, och dum och..... Ja knäpp, som inte släppt helt än, när det är det enda man kan och ska göra.
Även om han fortfarande är singel, vilket han knappast är länge....så kommer han aldrig upptäcka mig.... Jag kan inte ändra på mig så att han tycker att vi kan passa tillsammans. Jag vet inte hur man gör... Även om det säkert finns saker man kan ändra på överhuvudtaget är jag för inrutad i hur jag är, gör och tänker.....
Det är bara att inse. Jag har tagit ett steg bakåt... Det är bara att börja om igen. Och jag vet att jag inte orkar...
Jag förstår fortfarande inte poängen med att fastna så totalt för nån man aldrig kommer få. För han kommer inte bli min bara för att vi ser varandra igen efter ett år eller nåt.....Sånt händer bara inte... Det är ingen film eller bok eller... Tja, sånt händer väl faktiskt... Men inte mig.....