Listen to the head and not the heart

I need to find the stop button. Men jag verkar inte ha någon. I alla fall ingen som fungerar bra, eller som den ska... Då hade det inte gått så här länge.
Kände mig väl lite smånere idag, men ändå inte... Det är inte alltid så lätt i hans sällskap...  Och  så kändes det faktiskt inte lika mycket som jag trodde det skulle göra... Men om man kunnat säga nåt...
Tänk om man kunde säga det man ville säga, men det skulle ju ändå inte ändra på nåt. Jag får vara glad för det  lilla vi har, eller hade. För nu kommer jag väl typ bara se han nån gång ute, alltså typ 3 gånger per år om jag har tur. men det är väl lika bra egentligen..
Vet inte om M sa nåt... Hon sa att hon skulle det, eller kunde, men jag tyckte ju inte det gav nåt, så jag vet faktiskt inte om hon gjorde det. För jag åkte till P och sen åkte hon på semester. But it doesn´t matter.
Jag måste lära mig att lyssna på huvudet och inte på hjärtat. För hjärtat kommer aldrig åf rätt, hur mycket jag än vill det.. Om jag sa precis som jag känner och tänker skulle det bara vara nåt jag inte behöver ha inom mig längre, men inget mer. Han kommer aldrig se mig på samma sätt som jag ser han. That´s just the way it is.
5 år för en kille som inte gillar mig på det sättet... Jag hoppas det inte blir så... Men det är bara ett halvår kvar....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback