Att släppa taget...
... är en konst jag tydligen inte behärskar.
Att det ska vara så svårt att släppa taget om nån. I don´t get it. I really don`t. Det är ju inte direkt så att jag vet att han är intresserad.. Jag borde ha släppt taget för länge sen. Men det har jag ju inte.... Det är bara jobbigt.
Jag kan inte förstå att man ska fastna så mycket för nån, som man aldrig kommer få. Det är ju uppenbarligen inte meningen att vi ens ska försöka, eftersom han aldrig kommer tänka på mig på det sättet.
Snart lär jag knappt få se han i alla fall. Några gånger per år kanske... Men det är väl lika bra... Har ju inte lyckats så bra tidigare, men då kanske jag äntligen kan glömma han. Men det är väl att hoppas för mycket. Det har ju inte lyckats så bra tidiggare...
Not even if I told him everything I want him to know it would make any difference. Om han visste allt jag tänkte på...
Hade svårt att somna igår, dels för att jag varit uppe länge för att det var pesonalfest, och så tänkte jag på sånt man inte ska tänka på när man ska sova. Men vad hjälper det, att jag vet att jag inte ska tänka på det. Det gör ju inte att man tänker på det mindre.
Snart får jag inte se han, förmodligen på ett bra tag. Men det är lika bra, kan ju inte släppa taget ändå.
If I could say all I wanted to say..... Men det ändrar ju inget, hur mycket jag än vill.
You can`t make someone love you...