Can´t move on

Om jag kunde stänga av, hitta den där jäkla stoppknappen som måste finnas nånstans. Då skulle jag nog ha tryckt. För  4 år sen och 7 månader sen. Direkt! Jag hade nog inte ens funderat på det så mycket, jag hade bara tryckt. Speciellt om jag vetat att det skulle bli så här. Jag hade nog inte orkat. Eller jag är ju här. Men om jag egentligen orkar vet jag inte... Jag låser mig ju. Varför låser man sig. Vad finns det för logik i att bli så fast för nån man aldrig kommer få?
Berättade för M vad han sagt till mig dom senaste gångerna jag träffat han. Jag vet att det inte betyder nåt, varför skulle det göra det? Just because he´s single... Näe.... Men hon trodde inte han skulle säga bara för att. Att han kanske fått lite intresse för mig. Men då ska det väl inte vara så jäkla svårt att ta reda på om jag fortfarande är intresserad? Han har ju vetat i flera år att jag är intresserad av han. Och han vet säkert, borde veta, att jag fortfarande är det. But there is nothing I can do.
Om han kunde läsa mina tankar... Nä, inte ens om han förstod hur mycket jag faktiskt känner för han... Det skulle inte ändra på nåt.
Why is it so hard to let go?

How can I move on when I`m still in love with you?

Jag tänker alldeles för mycket. Borde inte, ska inte, kan inte, får inte. Men ändå gör man det. För att jag har så jäkla svårt att släppa.
Why is it so hard to let go?
Jag fattar inte ens varför jag föll så mycket.. Och så förbannat fort. He´s never gonna see me like that, the way I see him. Even if I wanted to talk to him, there`s nothing to say.

One day you wake up and find that you´re missing me.

Som om det skulle hända..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback