wicin

Läste i en Illustrerad Vetenskap för några veckor sen. Det var tema om människan typ. Utveckling, hur det skulle kunna bli eller nåt sånt m.m  Men jag läste inte så mycket. För jag fick den där hemska känslan.
Idag på kemin fick jag det också. Kom in på solen och planter och att solen ska suga in planterna och bla bla bla...
Jag vill inte lyssna, jag vill inte läsa, jag vill inte höra.
Om det är nåt jag är rädd för, så är det döden. Och då menar jag livrädd. Och det har jag varit ända sen jag var liten. När jag var mindre och vi hade besök tänkte jag alltid på döden när dom som besökte for hem. Jag hade ett tag svårt att sova för jag tänkte alltid på döden när jag skulle sova. Visst har det blivit bättre och jag tänker inte lika mycket på det, men ibland kommer ju ändå tankarna upp.  Tänk om man skulle somna, och sen inte vakna igen? Vad händer egentligen när man dör? Försvinner man bara? Och att allt ska försvinna en dag, även om jag inte finns kvar då.... Usch! Jag vill inte tänka på det. Men ändå gör jag det ibland.
Tur att man kan tänka på annat ibland, så man bara tänker på det nån gång så där, och inte hela tiden. Det skulle ju förstöra så mycket.
Men min allra största rädsla kommer alltid vara att dö.